Grammatik och blåsippor

Som småbarnsförälder får man anledning att studera de klassiska barnvisorna lite närmre. Något som jag tycker är lite kul är att de första sångerna vi lär våra barn använder det mest ålderstigna språket.

Dels har vi det att man måste sjunga dig för att rimmen ska stämma i andra versen på sov du lilla videung. Men mer spännande blir det när man så här i vårtider sjunger om blåsippan som ute i backarna står. Den sången fungerar som en utmärkt introduktion till de gamla pluralformerna på verb. Det gäller att komma ihåg att det ska vara singularis i ”blåsippan ute i backarna står” eftersom det ska rimma med ”niger och säger att nu är det vår”. Men i sista versen är det däremot pluralis som gäller i ”blåsippor ute i backarna stå” så att det rimmar med ”ha varken skor eller strumpor på”, och så vidare.

Sen har vi den där ekorren som sitter i en gran för att i nästa ögonblick hoppa från en tallegren. I den får vi bekanta oss med omvänd ordföljd en masse. Det är rätt främmande för mig och kan nog idag annars bara hittas i Grönköpings veckoblad (i den mån den fortfarande existerar). Se till exempel på meningarna ”fick han höra barnen”, ”hoppa han från tallegren” och ”stötte han sitt lilla ben”. Vi kanske skulle använda den på SFI-kurserna som innötningmaterial för att vänja sig vid formen inför de fall då omvänd ordföljd faktiskt används fortfarande. Fast jag har förstått att vissa delar av nästa generation håller på att avskaffa den också.

Till sist har vi Imse Vimse. När man läser texten i diverse sångböcker och hör folk sjunga den så blir det ofta rätt kaosartat i tempusformerna. Det enda rimliga måste väl vara att den är skriven för att sjungas rakt igenom i presens: ”Imse Vimse spindel klättrar uppför trå’n” (inte ”klättra’”) / ”Ner faller regnet, spolar spindeln bort” (här blir det ofta ”faller” i kombination med ”spola’” till stor förvirring) etc.

Tedans

Min orkester Canal Street Syncopators har i ett antal år anordnat tedanser tillsammans med Solskensorkestern. Men nu provar vi ett nytt grepp genom att anordna tedanser i samarbete med Hotell Gillet i Uppsala. Första gången blir nu på söndag och jag hoppas att vi får lite publik som vill dansa och lyssna på högkvalitativ jazz. Har man otur får man höra undertecknad motionera stämbanden också.

Läs mer på Google+

”I’m calling from Mac and Windows headquarters. You have a virus.”

Igår fick jag ett sånt där samtal.

Ni har säkert (förhoppningsvis) hört talas om dem redan, men jag tänkte berätta ändå. Fredag vid lunch ringer ett amerikanskt telefonnummer (+15672539999) till min mobil och en dam med knepig indisk accent frågar ”Hello, is this mister David K… mister David?”.

När jag svarar ja så förklarar hon att ”I’m calling from Mac and Windows headquarters. We have found out that your computer has a virus.”. Jaha tänker jag, jag vet vad det här handlar om, men jag pratar vidare med henne. Det går lite trögt eftersom jag har svårt att förstå vad hon säger. Jag försöker påpeka att hon ljuger men hon förklarar minsann att hon ringer från ”headquarters” i Kalifornien och därför har koll på såna här saker. Efter lite fram och tillbaka så frågar jag vad hon vill göra. Hon svarar att hon ringer för att berätta att jag har ett virus, eller faktiskt en trojan, och att det är viktigt att jag gör något åt det och ”secure my computer”. Jaha, tack så mycket säger jag, det ska jag göra. Vad ska du göra, frågar hon? ”Secure my computer”. ”Good I can help you with that”, svarar hon inte helt oväntat. Jag säger nu att jag inte ska göra det nu, utan lite senare.

I det här läget går hon från ganska aggresiv till väldigt aggresiv. ”I have to block (eller sa hon lock) your computer to keep other computers on your network safe”. Vad skulle du göra frågar jag? Skulle du kunna låsa min dator? ”Yes, you will not be able to use it afterwards”. Och hur skulle du kunna göra det med min dator? Du har ingen kontroll över den. ”Oh, but I’m calling from headquarters, you see. We can do that”.

I det här läget inser jag att inte kan få henne att ge upp utan lägger på.

Vänner, ni vet väl att om någon ringer från ”Microsoft” eller liknande och förklarar att ni har fått ett virus så ska ni lägga på på en gång och ringa polisen och berätta om det? De kan vara väldigt övertygande och om man är det minsta osäker själv så är det lätt att bli överkörd och göra som de säger och släppa in dem på sin dator. Och sedan har man mycket större problem.

Några länkar:

Kära com hem

Här hemma tittar vi rätt sällan på TV, men det händer. För detta ändamål har vi ett digital-TV-abonnemang från Com Hem som heter ”medium 8 favoriter HD”. Med tanke på hur lite vi tittar på TV betalar vi löjligt mycket för det (258 kr per månad).

Häromveckan ringde ännu en gång en försäljare från CH hem till oss. Vanligtvis brukar de försök sälja på oss deras bredband trots att vi redan har ett mycket bättre och billigare. Men den här gången hävdade han att han kunde sänka digital-TV-kostnaden om vi band om oss i 18 månader. Dessutom skulle vi få bredband och telefoni på köpet i paketet, men vi behövde förstås inte använda det om vi inte ville.

Eftersom jag tyckte vi betalade för mycket, men inte hade någon lust att säga upp det så tackade jag med viss tvekan ja. Denna tvekan visade sig vara befogad.

Det nya avtalet hade visserligen sänkt TV-avgiften med 10 kr per månad genom att byta till ”medium 8 favoriter” (våran HD-variant verkade inte behövas längre). Men paketet jag sålts på med bredband och telefoni kostade 210 kr extra per månad. Så istället för att sänks våra kostnader hade de höjts med 200 kronor som tack för att vi band oss i 18 månader till. Anledningen till att de kunde låtsas att de sänkte priset var antagligen att bredbandsabbonemanget var gratis i sex månader, så de första sex månaderna skulle vi betala 248, och sedan 458 i ytterligare tolv månader. Det blir i genomsnitt 388 kronor per månad. Inte direkt någon sänkning.

Att de sen har mage att hävda att TV-abbonemanget bara kostar 189 kr gör inte saken bättre. De låtsas att 59 av kronorna är något de kallar ”krypteringsavgift”.

Jag använde ångerperioden för att ångra mig och överväger vilka andra alternativ som finns.

Hittat på nätet – 15 juli 2011

Hittat på nätet – 1 juni 2011

Mastodontfilm

Jag satt och tömde kameran och stoppade in resultatet i Aperture. Sedan skulle jag ladda upp några saker till Flickr, bland annat en film jag hade tagit. Jag märkte att det verkade gå trögt att få upp den till Flickr och hann undra varför en stund. Sedan tittade jag efter och insåg att min 80-sekundersfilm var på 326 MB. Ouch.

En snabb titt i arkivet gjorde att jag hittade klipp på både en och två gig. Min kamera tar fina filmer (med kasst ljud), men de lagras som MJPEG med PCM-ljud, vilket väl ungefär är så utrymmesineffektivt man kan tänka sig. Efter att ha konverterat min film till WebM med hjälp av Miro Video Converter så rasade storleken till 16 MB. Jag försökte stoppa in resultatet i Aperture igen, men även om den glatt sa att den tog emot den så verkade det inte dyka upp något.

Hursomhelst måste jag tänka om arbetsflödet för att ta hand om filmer jag gjort med kameran.